Alltså jag kan ju inte bjuda på bara tre citat ur dagböckerna! Jag hade inte en aning om att jag hade skrivit så mycket! Tricket med hårnål i dagbokslås funkar förresten inte på alla dagböcker, kan jag rapportera.

Den enda dagbok jag hittills lyckats öppna skrev jag i sjuan och åttan. Om det nu var jag som skrev. Det är nästan mer sannolikt att det var någon helt annan, men ändå mest sannolikt att det är ett gäng olika människor som har skrivit i min dagbok. Det skulle förklara åsikterna som spretade hit och dit och förändrades tre gånger per vecka. Dessutom varierar handstilen rätt mycket också.

Det första som fick mig att riktigt tappa andan var ”Jag vill aldrig gå ut högstadiet!”. Tydligen var jag övertygad om att det var himmelriket på jorden och att skolgång helt enkelt inte kunde bli bättre. Jag blir helt stum så här i efterhand. What???

Högstadiet är den skoltid som jag åtminstone har trott att har gjort minst intryck på mig. Minnena är luddiga och de gånger jag drömmer att jag går i skolan så går jag antingen i lågstadiet eller gymnasiet, eller så har jag glömt att gå på universitetets kurs i kvantitativa metoder och kommer aldrig att få examen. Kanske högstadiet var så fantastiskt att jag aldrig behöver bearbeta det i drömmarna? Varför kommer jag i så fall inte i håg det som speciellt fantastiskt?

Ler gör jag åt anteckningen om ett klädesplagg som ”är en ovanlig färg” och som jag gillade. Det känns som om färgen blivit en smula vanligare nu, eller som om jag inte hade en susning om kläder år 1990. Plagget jag skriver om är en gråmelerad T-shirt.

Den 13 januari 1991 utnämner jag New Kids on the Block till världens bästa musikgrupp i dagboken och bestämmer att Jordan Knight är min, min, min.

Nästa anteckning är från 15 januari samma år och jag förväntade mig fler utläggningar om NKOTB, men i stället kommer en lång redogörelse för konflikten mellan USA och Irak. Jag funderar på hur det är möjligt att Bush och Saddam, ”två män, som skrubbat knäna, klättrat i träd, gråtit över söndriga leksaker och strålat mot sina mödrar som små” ska få bestämma över krig och fred och därmed över liv och död. Jag verkar veta att kriget som kanske ska komma inte direkt drabbar Finland men förundras över hur olika människor kan ha det: ”I morgon kommer det inte att märkas någon skillnad här, om så tusen människor dör i Kuwait”.

Det finns några saker som överraskar mig mer än andra i den här dagboken. En sådan är att det finns rättså många referenser till Gud. Jag har inget minne av att jag tänkte speciellt mycket på religion, men hade tydligen plockat upp en hel del användbara uttryck att blanda in i texterna.

Allra mest överraskad är jag ändå över en matchrapportering från VM-semifinalen i fotboll mellan Argentina och Italien den 3 juni 1990. Fotboll, jag? Och på vilket sätt är det dagboksmaterial?