Jag har velat skriva något, gärna något klokt, insiktsfullt och hoppingivande, om asylsökandes situation, om händelsen med den unge mannen som tog sitt liv i Nykarleby efter ett andra avslag på asylansökan, om männsikor, livet, världen, Finland. Men ingenting alls strömmar från hjärnan till fingertopparna och vidare ner på tangentbordet. Inget alls, känns det som. Eller åtminstone inget som känns som tillräckligt på något som helst sätt. Jag famlat efter något att hålla mig i, fast jag egentligen bara vill skrika svordomar och obsceniteter och veva runt mig och ligga på golvet och sparka i luften för att jag är så arg och ledsen.

En viktig tanke dök i alla fall upp idag. Jag kom ihåg vad en kompis nyligen berättade, något alldeles självklart egentligen, men en viktig påminnesle. Han berättade om när han praktiserade på ett jordbruk i Finland och höll på med vårsådden, eller om det var höstskörden. Han satt där i traktorn och tänkte på Finland. Detta konstiga land med sitt konstiga klimat, där allt fryser om vintern och sedan vaknar till liv på våren. Han tänkte på hur märkligt det var att vi klarar att odla så mycket mat i Finland och överhuvudtaget får livet och samhället att rulla på trots de hårda vintrarna.

Så tänkte han på sitt hemland, som är varmt året runt, där det sällan är torka utan tvärtom riktigt bra odlingsväder för det mesta. Ändå svälter många. Inte för att landet inte skulle räcka till för att odla mat till alla, utan för att det inte odlas tillräckligt och för att maten inte nödvändigtvis går till den som är hungrig. ”Och då insåg jag att svälten i mitt land ju är skapad av männsikan, det är trots allt ingen naturkraft som är orsak till svälten!” berättade han. Så självklart, men något som jag har tänkt mycket på. Svälten i hans land beror inte på torka eller översvämning eller växtsjukdomar eller något annat som man kan tänka att är svåra att reglera och beror på naturen, utan på saker som har med människor och politik att göra. Man-made famine.

Jag kände mig först förskräckt över denna insikt, även om den inte var ny. Vad mänskligheten är grym som låter människor svälta! Så hemskt att veta att jag är människa och antagligen, precis som alla andra, besitter de egenskaper som gör att vi kan skapa svält. Min kompis var däremot glad över insikten. För om svälten är skapad av människor så måste den ju vara lättare att bekämpa än att försöka byta ut jordmånen eller regnmängden eller antalet soltimmar i landet.

Krånglig asylpolitik, ohållbara situationer för asylsökande och hjälpbehövande är också man-made. Det är inte någon orubblig naturkraft som gör att Finland måste göra si eller så med asylsökande. Det går faktiskt att ändra, för det system vi har nu är skapat av människor. Det beror inte på vår berggrund eller snömängd eller medeltemperatur.

Några bra svar på vilka ändringar som är bäst har jag inte. Men vi kanske kan utgå från att alla är ute efter att ha ett bra och meningsfullt liv och att alla ska försöka underlätta för folk att få det?