I kväll då jag torkade damm ovanpå badrumsskåpen (som alla måste göra inför påsk) upptäckte jag att det finns sågade skåror i skivan. Kanske är det tänkt att sladdar till lamporna ska dras där, men så har tydligen inte skett. Det är snart 17 år sedan badrummet stod klart, så skårorna var en intressant upptäckt.

Jag vågar ganska säkert påstå att ingen har torkat damm i dessa skåror under de senaste 17 åren. Lagom stora för att få ner ett finger var de och lagom högt upp var ju skåpen för att jag inte skulle se vad jag höll på med, så jag for med ett finger längs varje skåra och plockade upp dammbollar och annat skräp lite på högt. Skräpet var långsmalt, hårt och rödbrunt, konstaterade jag då jag hade en samling i handen. Skört var det också, gick lätt av… hm… vad är det egentligen jag har i handen?

Allt som på något vis är konstigt skylls i första hand på barnen i det här huset, så den enda någorlunda naturliga fråga jag lyckades formulera gick till dem: ”Har ni någon gång förvarat daggmaskar ovanpå badrumsskåpet?” Nej, det har de inte. Och jag tror dem, för stället är svåråtkomligt och har man haft lyckan att hitta en handfull daggmaskar vill man väl ha dem nära till hands.

Det är alltså mycket möjligt att det inte är fråga om daggmask. Nästa fråga jag ställde mig själv är vilket djurs avföring som ser ut så här. Mösskit känner jag igen och den ser inte ut så här, men vilket annat djur skulle ha kunnat befinna sig i vårt badrum oupptäckt? Då man verkligen inte vet finns det förstås bara en sak att göra: sniffa på det man försöker definiera.

Upprepade sniffningar ger följande intryck: Det luktar inte torkad daggmask. Det luktar inte skit heller. Det luktar faktiskt lite svagt… gott? Kanske. Lukten är svag så jag kan ha fel, men det jag tycker mig känna är faktiskt inte motbjudande alls. Perfekt gåta: Vad är det som är rödbrunt och smalt och ligger ovanpå badrumsskåpet och doftar gott?

Min gissning just nu är att det är hallonremmar från forntiden. Tyvärr kan ingen dra sig till minnes att de har förvarat hallonremmar på denna dammiga plats, så min gissning förblir obekräftad. Om det skulle vara hallonremmar leder det till en rad andra frågor: Vem? När? Varför?

Nu finns det tre alternativ: 1) Gå vidare i livet utan att veta vad det är jag har hittat. 2) Smaka och riskera att tvingas konstatera att det troligen är torkade daggmaskar i alla fall. 3) Placera en hallonrem och en daggmask i skåran ovanpå skåpet och vänta i fem till tio år, för att sedan kunna jämföra utseende och lukt med dagens fynd.