Det nästan en halv månad kvar på 2018, men nu tycker jag vi tar och sammanfattar det här året! Jag har grävt i mitt minne, i mina sociala medier och i min kalender och kan konstatera att årets gångstil har varit till belåtenhet.

Nytt år och nya utmaningar! I januari gjorde jag slag i saken och förverkligade en dröm jag haft en längre tid: Jag öppnade ett småskaligt teknikföretag som fick en riktigt bra start. Vårt fokus ligger på utvärderingar och reparationer av främst telefoner. Det är med enorm stolthet jag kan konstatera att vi inte har haft en enda missnöjd kund hittills och att allt vi har reparerat fungerar, fungerar och fungerar!

En sak som hände i januari och som gör mig mindre stolt påminns jag om på Facebook: Ett fan tog kontakt med mig via chatten i november och jag märkte i januari att jag missat att svara. Vill bara betona att det här verkligen inte är jag! Mina fans betyder ju allt för mig! Jag rodnar fortfarande då jag tänker på hur jag märkte meddelandet alltför sent. Den ryske mannen med stort intresse för att fotografera kyrkor och posta dem på Fb hade tagit sig tid att sända mig hjärtan och i vanliga fall skulle jag naturligtvis ha svarat, men jag antar att det var något tekniskt strul som gjorde att jag inte såg meddelandet tidigare. извинения, from the bottom of my <3!

Så kom februari och diverse personliga rekord på träningsfronten sattes. Får väl säga att det kändes väldigt bra, för jag brukar vanligen toppa i maj eller september, men i år blev det så här. Varför vänta till senare med det man kan, vill och har kapacitet att göra genast, tänker jag.

Mars bjöd på bråda tider. Ni kanske tänker på att det blev rätt mycket skidåkning för mig den månaden, men själv tänker jag faktiskt mer på mina insatser som medlem i Vargrådets lokalförening. Som handplockad alfahona (nu skojar jag, såklart, ledamot kallas jag) kändes det ofta som om jag fick hålla igång dygnet runt för att ha koll på tidningsskriverier, observationer, förflyttningar, fördrivningar, åsikter, flockar, spårstorlekar och steglängder. Det var slitsamt många gånger, men jag bet ihop och tänkte på att det helt enkelt inte finns någon annan som har just mina unika erfarenheter av varg.

Allt mitt slit för att hålla mig uppdaterad visade sig hur som helst bli rikligt belönat, för mars var också månaden då jag kunde gå på vatten.

Så kom april. Jag fick avsäga mig en del av bevakningen av vargläget eftersom mina insatser behövdes på annat håll. Jag avser naturligtvis krisen inom den Svenska Akademien. Som jag kämpade för att lösa den! Som jag försökte samtala med medlemmarna för att återinföra snille och smak! Tyvärr känner jag än i dag att jag inte riktigt blev hörd, men jag vet faktiskt inte vad mer jag kunde ha gjort. Många finger har pekats och många namn har nämnts i samband med krisen, så det faktum att varken akademiledamöter eller medier verkar ha något negativt att säga om min insats är i alla fall en liten tröst.

De flesta vet antagligen att maj är min födelsedagsmånad då jag firar födelsedag varje dag, så också i år. Det är egentligen bara på min riktiga födelsedag som jag brukar få hyllningstal, större presenter och champagne, men jag ser till att fira varje dag i maj på något sätt, t.ex. genom sovmorgon, shopping, middag ute, ansiktsbehandlingar etc.

Maj är också oftast den månad då jag tar itu med trädgårdsarbetet på allvar och sår alla mina täppor efter en noggrann plan. Det krävs nämligen en hel del planering och förarbete om man ska vara självförsörjande på grönsaker och dessutom kunna ge bort till vänner och bekanta.

Men hur kan jag slita så hårt i trädgården och ändå påstå att jag firar födelsedag varje dag, undrar ni kanske. Det stämmer visserligen att jag lägger många timmar på trädgårdsarbetet, men eftersom jag tycks ha en naturlig talang för att få saker och ting att växa och grönska känns trädgårdsjobbet faktiskt som en del av mitt födelsedagsfirande.

En av mina mindre täppor. Champagneglaset kom tyvärr inte med på bild.

I juni var jag på Island, bland annat för att samla material för min kommande studie ”Modern kontinentaldrift – litosfäriska förändringar som ett resultat av tektoniska rörelser”. Jag passade också på att leda en bussexkursion till Thingvellir nationalpark där jag guidade mer hobbyinriktade geologer och svarade på frågor.

Juli kom med riklig sol och värme. Många hade semester och latade sig på stränder och gräsmattor, men jag blev rastlös och bestämde mig för att förverkliga en gammal dröm: Öppna sommarcafé! Med facit på hand kan man väl säga att jag har näsa för business. Jag har i många år varit kritisk till att alla restauranger och caféer kör enligt samma koncept, ett koncept som i mitt tycke är uttjatat vid det här laget. Oändligt långa öppettider ger veliga kunder och gör hela businessen ineffektiv. Nu körde jag i stället så här: Öppet tio gånger per månad, max 30 minuter i taget.

Det kan låta kontroversiellt, men håller man tillräckligt hög kvalitet ska det faktiskt räcka! Och det gjorde det. Caféet var fullsatt varje gång det var öppet och kunderna var mycket förtjusta och dessutom effektivt målmedvetna.

Efter cafésuccén ägnade jag en stor del av augusti åt vår yacht. Vädret var fortfarande fint och det var helt perfekt att åka ut och titta till alla våra skärgårdsbungalows inför vintern.

September kom och jag reste till Köpenhamn för överläggningar och en kopp kaffe med Finlands ambassadör. Han verkade mycket nöjd med mitt besök och underströk flera gånger hur trevligt det var att jag tog mig tid att titta in.

I oktober insåg jag att jag alltför länge har undertryckt min talang för hårkonst. Jag öppnade en liten men exklusiv salong för den som vågar tänka nytt. Här följer jag samma koncept som i mitt succécafé: Det är snabba puckar som gäller, inget velande och inga väntetider! Vill jag klippa så klipper jag, vill jag inte så klipper jag inte. Och vi lägger ingen onödig tid på eftertänksamhet eller planering.

En gång per höst, den här gången i november, brukar jag bli kallad till Odontologiförbundets höstsammankomst som denna gång hölls i Jakobstad. År 1994 utsågs jag till förbundets beskyddare som tack för allt jag har gjort och kommer att göra för tandläkarna i Finland. Jag får väl säga att det mångåriga samarbetet har varit synnerligen gott och numera är det tradition att jag kallas till mötet alltid då det behövs exempel på genetisk excellens kombinerad med skicklighet när det gäller privatpersoners tandhygien i vardagen. Vilket är varje år.

Nu är vi alltså inne i december. December har visat sig vara månaden då jag började överdriva, ljuga, fantisera, fabulera och fabricera alldeles ovanligt mycket.