Det finns mycket att säga om hur vi lever och äter. Jag tycker det är intressant även om jag inte alltid äter det som jag tror är bäst för mig. Och så finns det ju så många andra faktorer som spelar in. T.ex. hur mycket tid, energi och pengar man ska lägga på maten eller vilka faktorer i produktionen som väger tyngst. (Hur mycket import är ok? Hur mycket besprutning är ok? Hur tungt väger djurens välmående? Hur tungt väger människors välmående? Blir ätande så komplicerat att vi blir rädda för att äta?)

Jag har haft noll problem med mat och ätande i mitt liv och kan därför kosta på mig att experimentera med min kost, dels för att jag har märkt att det finns vissa saker jag behöver undvika (främst gluten i stora mängder) och andra som det är kul att utesluta eller lägga till för att kolla hur det funkar för mig. En del förtäckt kritik får jag för att jag hattar hit och dit med maten, men hey, det är min mage och mitt liv. Jag kan inte sluta vara nyfiken bara för att  du kanske inte är det.

I några veckor (det var så odramatiskt att jag inte ens kan redogöra för hur många… fyra? Sex?) har jag uteslutit kaffe, svart te, tillsatt socker, gluten (inget nytt där), potatis, charkprodukter och komjölksprodukter (utom smör). Vinsterna: Jag har delvis kunnat stilla min nyfikenhet angående hur kroppen skulle reagera, jag har kommit över kaffeberoendet och behöver inte springa och kissa hela tiden, hårbottnen har lugnat sig, jag har insett att hårbottnen förmodligen skulle bli ännu gladare av lite snällare stylingprodukter än nuvarande, hyn i ansiktet blev väldigt mycket klarare och jämnare, jag har inte drabbats av en enda småinflammation (under sommaren turades axeln, hälen och ryggen om att småbråka), samt att jag har fräschat upp mina kunskaper i hur man kockar utan tidigare nämnda livsmedel. Under veckan som gick har jag i alla falla brutit dieten och nu ska jag ta mig en funderare på vartåt jag ska äta vidare.

Den enda typen av experiment jag känner är helt uteslutna är att försöka räkna och minska antalet kalorier. Dels är kaloriräknande zzzzzzz för mig, dels har det ju visat sig att en kalori inte egentligen säger så mycket om vad kroppen gör med energin. Plus att jag inte vill riskera att förstöra kroppens normala hungerkänslor genom att äta mindre eller mer än vad kroppen säger att den behöver. Plus att kaloriräknande och kaloriminskning traditionellt har betytt att man försöker bli smalare, trots att det är ett så oootrooooligt ineffektivt sätt och trots att det sällan tar hänsyn till hälsan. Känner mig inte ett dugg intresserad av det.

Ett annat experiment känns inte heller så aktuellt, nämligen att utesluta allt animalsikt protein och allt animaliskt fett. Goda, mättade, vegetabiliska fetter lär jag inte heller avstå från. Jag är gjord för att utöver grönsaker och en del frukt äta kött och mättat fett. Som liten, innan det här med fett- och köttätande blev problematiskt för så många, var det alltid köttet jag gillade bäst och ville ha mera av på tallriken. Förmodligen var det i många år jag som åt mest älgkött av alla på min mosters julbjudningar. Det var också jag som gnagde varje kött- och fettstrimla av söndagskotletten som fyra-femåring och aldrig åt tårta. Jag tror att min kropp visste vad den behövde.

Självklart skriker min kropp också efter glass och chips om jag är inne i en period med mycket sådant, men de skriken är helt klart ytligare än de signaler jag får om att jag behöver ägg, kött eller smör i de perioder då jag äter uteslutande riktig mat. Av olika anledningar händer det faktiskt då och då att jag får i mig mycket grönsaker och bönor etc. och känner mig mätt och nöjd, men rätt vad det är påminner mig kroppen om att jag visst har skippat animalierna lite för länge. Där kan vi snacka tydliga signaler.

Hur som helst, jag skulle ju bara tipsa om Dokumentären ”The Magic Pill” på Netflix. Egentligen berättar den inget jag inte redan visste, men den är ändå tillräckligt nyanserad för att vara intressant. Och jadå, bl.a. köttindustrin och jordbruket får sig en släng av sleven, liksom veganismen, de statliga kostrekommendationerna och läkarkåren. Ingen enskild bär hela ansvaret och ingen enskild sitter på hela lösningen.

Observera att jag här ovan beskriver hur saker och ting funkar för mig. Det är fritt fram för andra att äta som de vill. För mig är det viktigast att må bra och veta skillnaden på när jag äter enligt sug (t.ex sockersug, chipssug, socialt ätande), enligt yttre faktorer (trendig mat som chiapudding och overnight oats och mat jag äter för att den kanske är klimatsmart) eller enligt vad min kropp talar om för mig att den behöver. Jag äter helt klart på alla av dessa tre sätten, men ju mer jag äter enligt sug eller yttre faktorer, desto svårare har jag att höra vad kroppen egentligen säger. 5765A1BF-00E3-4597-95BF-A9FF41F47CA1

 

 

Annonser