Två tänkta tankar som återkommer flera gånger per år, men som jag aldrig blir färdig med:

Hur tänker de som alltid uttalar sig negativt om politiker, oavsett parti? ”De där jävla politikerna som bara förstör” och ”Politiker är idioter”. Tänker man att de som ger sig in i politiken är dumma i huvudet redan innan de blir politiker, eller tänker man att det är något i det politiska arbetet som leder till att de alla blir idioter? När sker det i så fall? Genast man börjar få arvoden för politiskt arbete, genast man deltar i ett möte, två år och sjutton dagar efter att man har börjat kallas politiker eller när?

Jag skulle så gärna förstå hur den som uttalar sig så generaliserande tänker. Tänker man att man själv skulle göra ett mycket bättre jobb? Varför gör man inte det då? Jo, för ”inte ids jag, alla andra där är ju ändå idioter”. Jag kan inte hjälpa det, i mitt huvud översätts det till ”Egentligen har jag inte så mycket att komma med, men jag gillar att gnälla, för det får mig att känna mig överlägsen ett litet tag.”.

***

Annan tänkt tanke: Från juli i år och framåt verkar ”utpressningsuppdateringarna” på Facebook igen ha fått ett uppsving, åtminstone i mitt flöde. De har varit nästan helt borta nåt år, men nu är de tillbaka. Kanske har de ett officiellt namn, men i mitt huvud kallar jag dem för utpressningsuppdateringar. Det antingen inkopierade eller egenskrivna meddelandet handlar om att den som läser hela meddelandet och gillar, delar eller skriver något ord i kommentarsfältet är en bättre människa än de som inte gör det. Det kan handla om saker som ”bevisa att du är en god vän genom att…”, men också om ”visa att du stödjer kampen mot sjukdom X genom att gilla, dela, kommentera…”.

Inte sällan har den här typen av meddelanden någon rad i stil med ”Jag tror mig veta att 85 % av mina vänner på Facebook inte kommer att läsa den här långa texten till slut, än mindre dela den vidare. Men jag tror mig också veta vilka som har hjärtat på rätta stället och läser, delar och kommenterar. Ni vet vilka ni är”.

Åh, så intressant, brukar jag tänka. Skrev du nyss att du brukar utgå från att 85 % av dina vänner på Facebook är dåliga människor? Eller åtminstone lite sämre än du? Helt ok om det nu är så att 85 % av dina Fb-vänner råkar vara smådåliga eller heldåliga människor, men jag blir bekymrad. Hur kommer det sig att du drar till dig så mycket dåligt folk med hjärtat på fel ställe? Har det alltid varit så? Har du försökt göra något åt det? Borde jag akta mig för ditt sällskap?

image
Jag tror mig veta att 98 % av dem som läser det här inte kommer att posta ett foto på tomater i sina egna flöden. 

 

 

 

 

Annonser