”Personligen skulle jag inte ge mina höns importerat foder.”

”Jag brukar personligen välja halvpension på mina resor.”

”Alla gör ju som de vill, men personligen skulle jag aldrig göra så.”

Är det inte härligt med ordet personligen, så säg? Då jag läser Facebooktrådar, bloggkommentarer, tidningarnas artikelkommentarer m.m. och folk börjar svänga sig med vad de personligen anser brukar jag koka kaffe, öppna chokladen och sätta mig till rätta. Jag har nämligen fått för mig att det ordet är det tydligaste tecknet på att en diskussion håller på att hetta till ordentligt. Ungefär som att skrika ”ARG?! VA SKO JA VA NA ARG!” (”Arg?! Jag är inte arg!”).

Exemplen ovan är inte direkta citat från diskussioner jag läst, men de kunde lätt vara tagna från något av de mer livligare forumen jag brukar frekventera. Egentligen är det väl inget fel med att uttrycka sig så här, även om jag inte helt förstår skillnaden mellan ”Jag skulle aldrig ge mina höns importerat foder.” och ”Personligen skulle jag aldrig ge mina höns importerat foder”. Den enda skillnaden i innebörd jag uppfattar är bara att det ena låter lite mera prusiluskigt.

Personligen grunnar jag förresten på om jag skulle kunna få till ett bra hönsfoder utan importerade ingredienser. Opersonligen inser jag dock att jag vet alldeles för lite om grödor och hönsfoder för att inte behöva lägga ner resten av våren på att reda ut det här (ja, det är vår nu, anser jag personligen!).

 

Annonser