Nu vore det logiskt med en uppföljare till senaste inlägg, men Lipsill på pilgrimsfärd del 2 lär nå ett sajberspejs nära dej en annan dag än den dag som idag är.

I stället tänkte jag kort (hahahaa, händer aldrig att det blir kort) berätta om våra förehavanden under det senaste dygnet i kronologisk ordning. Gäsp, tänker ni, men jaja, gäspa på, jag berättar ändå, som så:

Vackert väder, goda vänner, en ö, en stuga, ett tält. Övernattning. Sönerna i tältet, papporna i stugan, mödrarna och döttrarna på en slät klippa under bar himmel. Myggor så förbannat, men så vackert och underbart. image

Min sovsäck är gjord för minusgrader. Föreställ er paniken då jag ligger inkapslad med sovsäcken hårt hopsnörd mot myggen och plötsligt inser att jag är alldeles för varm och måste uuut, och så lyckas jag inte öppna dragkedjan på första, andra eller tredje försöket!

Fjärde gången gillt kom jag ut och stängde aldrig dragkedjan igen.

Tankar i natten:

– Sticker mygg på läppar? Inne i näsan? På ögonlocket? (Går snabeln i så fall genom ögonlocket och in i hornhinnan?!)

– Kan man komma närmare att återuppleva tiden i mammas mage än att ligga i en varm, mörk sovsäck och höra vatten brusa, klucka och porla?

På morgonen masade vi oss till stugan för frukost och kunde konstatera att vädret var perfekt för det vi ville göra. Kort därpå båtade vi så iväg till Kallskär och det som är kvar av vraket efter skonaren Marienborg som gick på grund på Västerbådan 1924.

Enligt hylyt.net hade allt av värde på Marienborg tagits till vara då hon 1932 i en storm bröts itu. Den ena delen av vraket rände upp på klipporna vid Kallskäret och har nu legat där i 85 år.

Kallskärets klippor är väldigt vackra och först då man ser vraket börjar man förstå vilket enormt skepp det en gång var: 75 meter långt, fem master! Delarna på Kallskär är inte ens hälften. image

Nästa anhalt var Tankar. Nej, inte Tänkta tankar som den här bloggens luddiga tankevirr, utan det riktigt konkreta Tankar, som i fyrön. (… vars namn lär härstamma från Tankokari, Stångskär. Fyrön är alltså inte uppkallad efter min blogg, hehe.)

Gång på gång konstaterade vi att det verkligen inte är varje dag man kan åka ända till Tankar med små Bustrar och att vi verkligen hade tur med vädret.

image

Nånstans där började vädret skratta, och så fixade vädret en dimma tjock som risgrynsgröt. Antagligen handlade det om att vi inte plötsligt skulle börja bli för vänskapligt inställda till vädret efter att ha svurit ve och förbannelse över det hela sommaren.

Nu var vi dock så lediga och harmoniska att vi helt enkelt väntade. Och väntade. Låg på bryggan och slappade, vandrade runt samt vilade en stund i en stuga (där vissa privilegierade kommer in vid behov).

Vädret fick lång näsa, för hur det än öste på med tåka så åt vi bara choklad och väntade. För att vi ändå inte skulle behöva stanna längre än chokladlagret räckte eller tills isen lägger sig tog vi hjälp av en välutrustad typ som också var på utfärd. Han hade nämligen en plotter och lät oss följa honom tills vi kom ut ur dimman och hittade hem. Mycket snällt!

Nu ska jag sova i mjuk säng och utan att undra om myggor kan genomborra ögonlock.

 

 

Annonser