”Det sitter i huvudet” brukar mentala coacher säga (eller vi kan åtminstone låtsas det, jag har inte kommit i kontakt med så många). Jag har hållit med, men i smyg också tvivlat. Tyvärr kan jag inte minnas vilken idrottare som har sagt emot det här (jösses, jag bygger verkligen på lösan sand idag), men jag gottade mig åt att någon toppidrottare har sagt att han inte ger mycket för mental coachning. Tränar man hårt och på rätt sätt samt har fallenhet så hoppar man långt eller högt, springer fort eller snyggt eller vad man nu vill göra, oavsett vad som händer i skallen. Så tja, jag har trott på att att det sitter i huvudet, men ändå tänkt att det ju inte hjälper hur bra coachad jag är mentalt. Tränar jag inte så kan jag inte springa hundra meter på 10 sekunder sådär bara.

Min ofta motvilliga träning har i flera år handlat om att springa, för vid sidan av yoga och dans är det den enda träningsform jag ens är lite intresserad av. Efter varje längre uppehåll är det en plåga att komma igång igen, och då springer jag ändå inte långt eller snabbt per gång.

För någon vecka sedan var det dags att börja plåga upp konditionen igen. Jag har inte motionerat på gudvetnär och var förberedd på ett långt lidande, lite spring och mycket promenad. Men som genom ett under sprang jag nästan hela slingan på 3,5 km och dog inte ens lite.

Skillnaden jämfört med tidigare plågostunder var nu att jag hade sonen med mig på cykel. Av någon anledning gick det mycket lättare att springa då jag samtidigt deltog i någon sorts frågesport ”Vet du vad man kan göra av Lapis Lazuli?”, ”Säg ett block som liknar Lapis Lazuli!”, ”Vad behöver man för att göra en snögubbe?”.

Vore det inte en bra affärsidé att skapa en app eller ett callcenter där den som ska springa och behöver tänka på något annat får slumpvisa frågor om allt möjligt att fundera på i stället för att hinna registera hur andfådd man är, hur kallt det blåser, om det skaver på lilltån etc.? Svarar man fel kan man få ledtrådar så man tvingas gissa vidare och hålla tankarna igång och genast man tror att man har svarat rätt eller haft så grundligt fel att det inte finns något att spinna vidare på så dyker det ändå upp följdfrågor.

Eller kanske det enklaste vore att hyra ut sonen till den som behöver tänka på annat än löpning? Eventuellt kan jag också försöka träna upp mig själv så jag kan cykla bredvid folk och ha frågesport. Frågorna lär inte handla om Minecraft i alla fall, för det konstaterade vi att jag vet alldeles för lite om.

Annonser