I januari (tror jag) skrev jag ett inlägg om att jag under 2017 vill lära mig stå på huvudet utan stöd. Då började jag alltså från noll med noll huvudstående sedan tonåren, noll smidighet, noll kondition, noll styrka.

Ganska snabbt lärde jag mig kasta upp benen mot en vägg och stå på huvudet med stöd några sekunder. Det var läskigt, obekvämt och okontrollerat.

Jag tog paus några månader i mina gymnastiska övningar för att jag var osäker på om allt var ok med min rygg. Nu känns ryggen finemang och jag tänkte börja med mitt okontrollerade huvudstående med stöd igen.

Döm om min förvåning då jag genast jag provade kunde stå mycket mer kontrollerat! Jag vill väl inte påstå att huvudstående utan stöd är nära förestående, men jag har i alla fall lite koll. Plus att jag kan ta selfie samtidigt som jag står på huvudet. Det är det inte alla som kan!

image

Så alla ni som har vakat på nätterna och undrat hur det går för mig: Låt er inte missledas av att jag på dagens bilder gör samma sak som i februari, dvs. står på huvudet mot garderobsdörrarna. Känslan är en helt annan och då jag ser sned och vinglig ut så handlar det om att jag avsiktligt viftar med fötter och ben för att träna balansen.

Huvudståendet är inte på noll längre. Hur det står till med konditionen får bli ett annat inlägg.image

Annonser