Det är ju helt fantastisk att vara vuxen. Vara uppe så länge man vill om kvällarna (och man vill vara uppe till ca 21.30), bestämma vad man ska äta (och så gör jag så himla äckliga frukostsmoothies nästan varje dag?!) och vad man ska ha på sig (och så är jag tveksam till 70 % av de plagg jag äger?!). Det finns säkert andra fördelar också (whisky! lön!), men alltså……. det här med att inte riktigt kunna ge sig 100 % hän och slänga sig på golvet och sparka och skrika och gråta då man behöver det utan att det är hela världen… man borde faktiskt få göra det. Faktiskt.

Inte vet jag förstås om en riktig itkupotkuraivari (samma på svenska – nå, okej: gråtsparkutbrott) på riktigt gör något bättre, men det kunde ju faktiskt vara värt ett försök ibland?!

Men nehe, här går man och är vuxen och hänsynsfull i stället. Det är något väldigt otillfredsställande med att skriva ett utförligt mejl i stället för att skrika och sparka ut sin frustration på golvet.

Annonser