Bokstaven E är orange, månaden juni liksom skimrar i blå, turkosa, gröna och rosa pastellfärger, men februari är bara grön. Siffran sju är gul. Ljud från piano och akustisk gitarr är väldigt liknande i färgen, ungefär som furuplankor, men inte lika mönstrade, ytan liknar mera släta björkplankor. Ja, och onsdag är nere i en svacka medan söndag är uppe på en kulle. Spik nykter är jag också.

Att blanda ihop sinnena, t.ex. som i  exemplen ovan, kallas synestesi. Jag tror jag var en bra bit över 30 innan jag förstod att det kallades något alls. I min värld var det självklart att bokstäver, siffror, veckodagar och månader har färg och att man kan se tidsförlopp.

Jag har fortfarande svårt att helt och fullt tro på att det är så, men det påstås att alla inte ser tid, har en speciell färg för bokstaven B eller på något annat sätt har sinnen som automatiskt kopplas ihop trots att det skulle räcka med att ett enda sinne aktiveras. Olika texter jag har googlat mig till ger olika siffror på hur vanligt synestesi är. Den högsta procenten jag hittills sett är 4 % av befolkningen, men många texter påpekar att det är svårt att säga något säkert. För den som har någon form av synestesi är det så självklart att hen kanske inte kommer på att det skulle vara något speciellt med det. Själv har jag som sagt svårt att tro att det är så få som t.ex. ser tid som en slinga eller geometrisk figur.

Eftersom jag har den hjärna jag har och inte kan prova någon annans sätt att tänka och minnas är det svårt för mig att säga om jag har någon nytta av min synestesi. Endel påstår att synestesin hjälper minnet och det kan jag i vissa fall gå med på, även om det för mig inte tycks gälla närminnet. Jag glömmer ofta att ta med mig lunch till jobbet. Min termosmugg med kaffe som jag har planerat att dricka i bilen står ofta kvar på köksbänken. En gång glömde jag min dator i en taxi.

När det gäller att tänka på framtiden, t.ex. framåt i den här veckan eller framåt till sådant som ska hända senare i vår, så vill jag tro att synestesin hjälper mig. Tiden är en böljande linje. Just nu är vi på väg lite lätt utför mot sommaren som är längst ner. Hösten börjar gå uppför igen och högst upp finns julen. Sedan börjar tidslinjen gå neråt mot nästa sommar igen. Zoomar jag in på denna tidslinje kan jag se de olika månaderna, inte med bokstäver, utan som färgzoner, ungefär som en färggrann trasmatta. Och zoomar jag in ytterligare kan jag se enskilda veckor och veckodagar, med nerförsbacke från måndag till onsdag och så uppförsbacke till söndag som är högst upp. Liksom helt automatiskt finns saker jag vet att ska hända iprickade på vissa veckodagar eller t.ex. i slutet av en viss månad.

synestesi
Mitt försök att beskriva hur ett år ser ut då jag tänker på tid. De olika färgerna representerar olika månader och månaderna har alltid samma färger. Färgerna är svåra att återge här, vissa skimrar i metallic eller pärlemor, andra har guldinslag eller så kan det finnas något svart någonstans på en annars blå månad (som mars).

Det som stör mig allra mest med synestesin är att jag inte förstår hur andra tänker om t.ex. tid. Hur gör man om man inte kan ”se” nästa vecka? Hur kan man tänka på något som ska hända i slutet av april om man inte ”ser” tidslinjen med april och att något finns inprickat i slutet av månden? Tro mig, jag har försökt fråga hur icke-synestetiker tänker på tid, men jag lyckas inte ens formulera en fråga så att folk förstår vad jag menar. Ser ni verkigen inte en bild som symboliserar tiden? Ser ni ingenting alls, eller ser ni något annat? Är det bara blankt? Räknar ni på fingrarna för att få en uppfattning om hur länge det är till fredag nästa vecka, eller hur vet ni? … nä, alltså jag förstår inte!

P.S. Söndag är naturligtvis mest röd och svart.

Annonser