Jag fick en fråga i dag angående om det är bra utsikt från Intercityvagnarnas övre våning. Var tvungen att svara att jag inte vet. Jag tittar ut så sällan då jag åker tåg. I stället är det en massa arbetspapper, böcker och skärmar som upptar min blick och min tid. Nu försöker jag riktigt anstränga mig för att se var jag är och om det är bra utsikt.

… utkikspaus…

Nåjååå, det är vitt och grått och svart och så går det lite för fort för att jag riktigt ska hinna börja fantisera om häststallet vi just åket förbi eller det halvfärdiga huset jag skymtade eller människan som verkade promenera mitt på en vindpinad åker. Det är kanske därför jag inte tittar ut, för att jag inte hinner tänka ordentligt! Det är lite som att titta på MTV (och då menar jag musikkanalen och inget annat).

På tal om det (låtsas nu bara att det här hänger ihop) så gjorde jag riktigt, riktigt goda glutenfria pitabröd i går. Det har lekt mig länge i hågen, att jag skulle vilja göra pitabröd som faktiskt går att skära och som håller ihop fast man proppar in hårda gurkbitar och geggiga dressingar. Av någon anledning har jag varit ganska övertygad om att jag faktiskt inte kan baka pitabröd överhuvudtaget och att jag åtminstone inte kan baka glutenfria dito.

Nu snubblade jag över Malin Båtmästars glutenfria pitabröd och eftersom jag har enbart goda erfarenheter av Malins recept tänkte jag att jag helt enkelt får våga språnget. Och det blev bra! Jag använde torrjäst och gräddade mina i ugnen i stället för på grillen, men ojoj, så bra de blev! Inte svåra att skära, höll ihop tills de blev söndertuggade och inte ens vete-ätarna i familjen hade något att invända mot smaken. Någon bild finns givetvis inte, så jag föreslår att ni tittar in hos Malin för bild.

På tal om pitabröd (jojo, du vet nog att det hänger ihop) så har jag slagit världsrekord i att lyssna på samma poddavsnitt flest gånger. Jag tror jag har lyssnat fem kvällar på raken på det andra avsnittet av Hietanens och Henrikssons bokpodd. Förstå det här rätt nu: Att jag har lyssnat så många gånger beror på att det är en bra podd som jag har för avsikt att följa (följer man poddar? följlyssna? lyssna på? belyssna?). Därför vill jag inte missa ett enda ord. Anledningen till att jag har lyssnat så många gånger är dock inte att jag faktiskt tänker lära mig hela avsnittet utantill, utan min förmåga att gång på gång välja fel tidpunkt för lyssnandet.

Av någon anledning kommer jag mig inte för att lyssna på poddar annat än innan jag ska somna. Och det spelar ingen roll hur intressanta diskussionerna är, den här veckan har jag varit så kvällstrött att jag helt sonika har somnat ifrån podden. Irriterad vaknar jag av slutjingeln och drar snäckorna ur öronen, försätter telefonen i flygläge (för det måste man om man vill ha telefonen i sovrummet och inte vill att hjärnan ska grillas över natten) och somnar om, fast besluten att nästa kväll lyssna klart.

Nu har jag ca fem minuter av slutet kvar. Det ska gå. Jag ger inte upp! Och jag ser fram emot nästa avsnitt.

Allt tal om att sova påminner mig om att jag kommer fram till mitt hotell (se nu, det hänger visst ihop!) i Helsingfors ca kl. 17.30 idag. Klockan halv sex är en rätt usel tid att komma fram på om det är söndag. Jag hinner checka in, men jag hinner inte springa en runda i butikerna. Sushirestaurangen jag brukar frekventera stänger också kl. 18, så det går inte heller. Återstår medhavd bok och det S-Market har att erbjuda. Men jag vill ju egentligen ha en nyköpt bok, för jag är bortskämd. Stackars mig.

 

 

Annonser