Jag har tittat mig runt bland bloggarna och insett att jag givetvis borde ha haft en blogg-julkalender med förinställt inlägg från och med nu och ända fram till julafton. Egentligen kan jag mycket väl se mig själv sitta och skriva ihop inlägg med rubrikerna ”Lucka nr 1”, ”Lucka nr 2” osv., men inte just i år. Kanske i mars? Mars ser underbart tom ut.

Det grämer mig att det inte blir någon lucköppning i den här bloggen i december, för jag har nämligen en perfekt första lucka som skulle kunna vara starten på ett riktigt bra tema.

Vi kan väl låtsas att det här är starten på en mycket speciell adventskalender som inte nödvändigtvis består av 24 luckor och som inte nödvändigtvis tar slut under advent eller utmynnar i något extra häftigt på julafton? Jamen, då så:

Livets mysterier – Lucka nr 1

I morse då jag ploppade ner telefonen i min arbetsväska slog jag fingret i en bekant men ändå främmande grej. I väskan låg ett vagt bekant läppbalsam som jag inte har sett på ca 8 år. Ceratet är modell större – tre gånger så stort som de cerat jag tänker på som normalstora.image

Väskan det låg i har tömts på minsta lilla gem otaliga gånger under de senaste 14 åren, oftast för att den har slukat ett viktigt usb-minne eller en liten postit-lapp med anteckningar. Jag är alltså helt säker på att ceratet inte har åkt omkring i väskan i åtta år.

Var mitt läppbalsam har hållit hus i åtta år är ett mysterium, men i sanningens namn kan jag inte minnas att jag någonsin har använt ett cerat helt till slut. Jag är ingen flitig läppsmörjare och brukar väl tappa bort smörjan innan den tar slut. Det är med andra ord verkligen inget konstigt med att jag  tappade bort den här. Men det är ett mirakel och mysterium hur ceratet kunde ligga i min väska i morse.

Var har det varit i åratal? Och hur i helsefyr kunde det ligga i min väska? Egentligen låg det inte ens, utan stod upprätt som på bilden.

Jag har frågat alla familjemedlemmar men ingen erkänner att hen har haft något med det hela att göra. Jag har övervägt möjligheten att det är någon annans läppbalsam och att det hamnat i min väska av misstag. Men väskan har bara varit i mitt hem, i min bil och i mitt arbetsrum. Jag finner det osannolikt att någon skulle smyga sig in i vårt hus, tassa ända fram till mitt kontor (vi bor i ett slott så avstånden mellan salarna är enorma) och placera/tappa sitt cerat i min väska. Lika osannolikt är det att någon på jobbet har gått in i mitt rum och slängt ner ett cerat i min väska. Och jag har inte kört med öppet fönster på flera år, så jag tror inte heller att någon slängt in något i min bil då jag råkade köra förbi.

Jag förstår verkligen ingenting.

 

P.S. Visst är jag duktig på att skriva cerat och läppbalsam i stället för läppomada?

 

Annonser