img_0063
Mina brillor från 1994 och framåt. Minst ett par saknas.

Jag ska få nya glasögon, men på samma sätt som man får ny bil i bilaffären och kläder i klädaffären, dvs. genom att gråta en skvätt och betala. Det lustiga är att jag har fått en förstoppning i hjärnan (utan att gråta och betala) och inte alls minns vad det var för bågar jag valde ut för två veckor sedan.

Gissningsvis är det ett par bågar i metall eftersom jag brukar föredra lätta bågar. Kanske är det ingen ram alls kring glasen, eller också är det sådana där som bara har en metallbit upptill. Färg har jag ingen aning om. Grå? Blå? Rosa? Lila? Svarta? Gröna eller bruna är de knappast.

Att jag inte minns visar hur erbarmligt lite entusiasm jag lyckas uppbåda då det är fråga om att välja nya glasögon. Jag vill ju inte ha glasögon! Men ännu mindre vill jag se suddigt . Det är så besvärligt att gå in i lyktstolpar och köra över igelkottar. Trots att jag ser (haha) nyttan med glasögon blir det aldrig någon love at first sight (haha) då jag ska välja nya vindrutor. Mina glasögon är aldrig just de där som jag ville ha, utan bara vilket som helst par som inte ser för jävliga ut.

Eftersom jag inte har någon aning om vad det är för bågar jag har beställt kan butiken lätt lura på mig vilka bågar som helst då jag ska hämta mina nya brillor. Om de säger ”jojo, du gillade faktiskt de här Dame Edna-bågarna, du sa att de var de bästa i hela butiken!” så kommer jag att tro dem.

 

 

Annonser