Ibland, eller ganska ofta faktiskt, gör jag saker mot bättre vetande. Någon stor rebell är jag inte, för uppenbarligen finns det vissa saker som mitt goda vetande är så övertygat om att jag helt avstår från att göra tvärtom. Till exempel är jag starkt övertygad om att det inte är bra att hoppa ur bilen i farten eller att äta häftstift. Så det har jag helt hållit mig ifrån. Men sedan finns ju alla dessa saker som mitt bättre vetande visserligen vet, men som mitt sämre vetande lyckas bagatellisera så pass att det plötsligt verkar helt rimligt att börja baka pajer kl. 22 på kvällen eller att läsa en Kepler-bok på ett ensligt hotellrum.

Jag undrar om det handlar om en märklig tur de gånger jag går emot mitt bättre vetande och det ändå går bra, eller om jag har ett über-vetande som vet när det goda vetandet bara sjåpar sig och bör ignoreras. Långt exempel följer:

Jag bor på landet. Jag och resten av familjen gillar ägg. Sommaren 2015 fick vi flera paket ägg av en familj som har hobbyhöns inklusive tupp. Åh, vad gott, tänkte jag. Sedan blev det något fel på mina händer då jag skulle ta förpackningarna och ställa in dem i kylen. Händerna vägrade lyda. I stället kunde jag bara hjälplöst se på när händerna i stället greppade telefonen och skrev in ”bygga egen äggkläckare” i sökrutan. Och ögonen, som var i maskopi med händerna, började läsa. Och läsa. Och fingrarna knapprade sig vidare hit och dit och ögonen läste och läste, och hjärnan, den svikaren, registrerade och funderade. Inte nog med det. Benen började plötsligt röra sig också! Och helt plötsligt hade jag mot bättre vetande byggt en äggkläckare i vårt konstiga badrumsskåp. (Alltså, skåpet var konstigt redan innan, det döljer diverse rör och mätare och grejer, att det också blev en äggkläckare är nästan normalt i sammanhanget.) Viktiga beståndsdelar i äggkläckaren var stickade benvärmare, en Iittala-skål vi fått i bröllopspresent och en gammal sänglampa.

agg
Ägg är både snygga och goda… och förvarar man dem rätt kan det bli husdjur!

Maken förstod snart att jag hade drabbats av total ägg-psykos och att det var bäst att bara hänga med. Han insöp all information min hjärna spottade ur sig genom min mun ”äggen ska vändas flera gånger per dag, annars blir kycklingarna deformerade” och ”temperaturen ska vara prick 37,5 grader” och ”det är viktigt med luftfuktigheten” och  ”vi tar några ägg från min brors höns också nu då vi ändå håller på”. Notera hur ”jag” gled över till ”vi” och hur ”jag ska se om det funkar” blev ”vi ska ha höns, flera höns, tre hönor och en tupp, minsann”.

Ett ägg ska ruvas (eller på annat sätt hållas varmt) i 21 dagar innan det är färdigt och någonstans halvvägs var jag på jobbresa i Helsingfors några dagar. Maken hade helt och hållet ansvar för äggvändningen, temperaturen och fukten under tiden. Det ledde till att jag fick ett telefonsamtal där han deklarerade att han befinner sig på Clas Ohlson för att köpa det som behövs för en ny äggkläckare som han tänkt ut. Temperaturen  i min kläckare var nämligen inte tillräckligt stabil, tyckte han. Rätt hade han också, så den andra hälften av ruvningen skedde i en mer genomtänkt kläckare och under betydligt mer kontrollerade former och inte alls i badrumsskåpet, utan i grovköket.

Den sista veckan före bk (beräknat kläck) började mitt bättre vetande oroa sig. Nåja, det var en underdrift. Vi genomlyste äggen med ficklampa för att kolla om det faktiskt var liv i dem och då jag tydligt kunde se att det rörde sig i flera av äggen började mitt bättre vetande göra kullerbyttor och piruetter i panik. Man får inte skaffa djur utan att veta hur de ska skötas! Det finns en viss ordningsföljd för hur saker och ting ska göras! Läs på först, skaffa djuret sedan! Förresten är jag ju lite rädd för höns efter att ha blivit hackad i fingret som fyra–femåring, hur har jag kunnat förbise det?! Jag kanske inte ens vågar sköta dem! Och det är ju helt sjukt att det går att kläcka fram djur hemma på grovköksbänken, det måste väl egentligen vara nästan förbjudet för vanligt folk? Och var ska vi ha kycklingarna och sedan hönsen? Köket känns inte som ett alternativ, nej. Och så har vi ju katter, hur tänkte jag där då?

hons
Korna på bilden är inte framruvade i ett badrumsskåp.

Mitt bättre vetande var mycket kaxigt då jag fick klart för mig hur fel allt skulle bli och hur oansvarig jag hade varit som inte hade sett till att vi åt upp alla ägg i stället för att låta dem mysa till sig bland benvärmare i en Iittala-skål. Tack och lov hann jag aldrig riktigt gräva ner mig i skuld och skam innan jag insåg att det var 2015 och att man faktiskt kan googla tills man vet vad kycklingar äter, hur de ska skötas och var andra brukar ha sina fjäderfän.

Jag vet än i dag inte om jag bara hade tur, eller om mitt über-vetande redan visste att det skulle bli hur bra som helst med höns. Sporrad av framgången fortsatte jag att göra mot bättre vetande i denna fråga och i stället för en tupp och tre hönor har vi för närvarande herrarna Ippi och Red samt damerna Fluffy, Halta, Tofslan, Vifslan och Kvitt. Och jag forstätter att utmana ödet: Tofslan ligger som bäst på fem
ägg, trots

Ippi
Herr Ippi. Mycket snäll, men muttrar små kommentarer om allt och alla. Ta inte åt dig.

att mitt bättre vetande stretade emoti minst tjugo sekunder. Utdrag från ödesdigert telefonsamtal (jo, jag spelar in och transkriberar alla mina telefonsamtal):

Make: Hej, Tofslan har legat i redet hela dagen, hon ruvar!
Jag: Nej, nej, nej!!! Det blir INTE några kycklingar nu till hösten!
Make: Tja, hon ligger där nu i alla fall.
Jag: Lyft ut henne! Hon ska inte ruva nu, kycklingar på vårkanten är det naturliga och bästa!
Make: Nä, det är dina höns, du kan lyfta ut henne när du kommer hem.
Jag: Brorsans familj är ju på väg till oss ikväll… alltså…
Make: Ja?
Jag: Alltså… jag skulle ju kunna ringa dem och be dem ta med några ägg till så får vi kycklingar som inte är släkt med resten.
Make: Ja?
Jag: Jag ringer!
Make: Det var precis det jag tänkte.

Så nu går vi i väntans tider då. Mot bättre vetande.

Annonser